Mat, mat, mat… (mamma Reibom skriver igen)
Ja, mat är en av de första saker jag tänker på när jag tänker på Thailand. Mat och frukt och mango framförallt. Med sådana föräldrar skulle man ju kunna tro att Penny också skulle älska thai-mat (utan alltför mycket chili i alltså). Men inget funkar som sagt. Verkar ju lite enformigt att leva på gröt och välling och frukt (och hot dogs! Små kycklingkorvar som snabbt slinker ner). Ja, hon är pappas dotter vad gäller korven. Att hon sedan är ”lite” noggrann och kräsen vad gäller mat hävdar pappa starkt kommer från mamma…och det finns väl vissa som skulle hålla med om detta…men inte mamma själv!!
Så vad göra med maten… Som tur är har hon en översocial pappa, så efter en drink på den lokala restaurangen på stranden träffade Henrik på ägaren och passade på att fråga om han inte kunde få låna deras kök(!) Eftersom thailändare är som de är var det förstås inget problem alls. Sagt och gjort. Idag bar det av in till byn för att handla matvaror. Tog det bästa vi kunde hitta och det blev potatis, morot, äpple och kyckling…brukar vara ett säkert kort…hemma i alla fall… I affären blev vi väl omhändertagna (som vanligt alltså) till att börja med öppnade de en ny kassa bara för oss (det var ju trots allt 1-2 personer i kö till de kassor som redan var öppna…) och sedan trängdes tjejerna som jobbade i skönthetssalongen utanför om att få hålla Penny medan vi väntade på att kassarna skulle bli packade. Under lunchen fick vi inte heller ha hand om Penny själva, tre servitriser tog glatt hand om henne medan mamma och pappa åt i lugn och ro – Thailand är fantastiskt!
Väl tillbaka på hotellet stack Henrik direkt ner till restaurangen. Han var borta i en timme och 40 minuter och jag började fundera vart han tagit vägen… När han kom hem visade han genomsvettig mäkta stolt upp fem små burkar med mat. Penny är lite kinkig med bitar, men maten var finfint fördelad. Eftersom vi varit för snåla för att inhandla en mixer undrade jag lite hur han fått till det, men med en massa slit hade det gått…tog längre tid att finfördela maten än att skala, skära och koka den…
Så kom eldprovet…skulle lillan äta maten. Henrik var så nervös att han stack in på toaletten när det var matdags. Men det gick finfint! Penny mumsade glatt i sig en stor portion! Ingen var gladare än pappa. Det var värt all svett och slit…vad gör man inte för sitt barn… Enda problemet just nu är att Henrik tänker på att han kommer att måsta göra det här igen…
Hej! Vad kul att följa er blogg! Vi måste ses snart. Jag bifogar vår bloggadress också. Kram på er alla tre.
Åh vad ni är duktiga! Eloge till Henrik som är Pennys alledels egna finfördelare =)
Hoppas att ni har det kanon därborta! Jag ser er framför mig, säkert redan bruna, lite sand på axlarna, en drink i handen och Penny på axeln ;) Oj, oj, jag är inte alls avundsjuk...
Annika - du skriver superbra! Har inte funderat på att skriva lite mer, typ en bok eller så? JOHO, jag är seriös. Det var jätteroligt att läsa!
Kramar i massor!
/Mia
Robert: ja det är vekligen på tiden! Så ledsen att min planerade Göteborgsresa för länge sen inte blev av...kom ju bara till Arlanda:( Tack för adress! Kul! Kram
Mia: Söt du är!! Tack tack. Hade kanske inte tänkt skriva nåt mer inlägg, men för din skull så blir det nog nåt mer:) Du har faktiskt likte rätt i dina tankar:) Men i em sov Penny i vagnen medan vi drack cocktails på happy hour:)
