pappareibom

Ok…vår sju veckor långa resa har kommit till sitt slut och ikväll är det dags att åka ut till flygplatsen för att ta oss hem till Sverige igen. Sju veckor kändes rätt länge innan vi åkte och jag funderade på om vi skulle bli less under tiden, eller om det åtminstone skulle kännas bra att åka hem, att det räckte med sju veckor Thailand. Jag var inte helt säker på att det skulle vara tillräckligt, alla andra gånger (då vi varit här i 3-3 ½ vecka) har det varit med tårar i ögonen jag lämnat Bangkok.

Det är bara att konstatera att sju veckor inte riktigt räckte till…jag skulle kunna vara här ett tag till! Men nu är det ju annorlunda, familjen saknar inte bara oss, utan (framförallt?) den här bloggens huvudperson och jag är säker på att ingen i släkten tycker att vi kommer hem en dag för tidigt. Och det är klart att det ska bli underbart att få komma hem och träffa släkt och vänner igen!! Det är ju det som gör att jag trots allt känns ok att åka hem!

Hade tänkt att jag i resans sista blogg-inlägg skulle skriva om lite jobbiga saker som vi inte riktigt velat oroa er där hemma med under resans gång. Men det finns inget sådant! Möjligtvis var det lite smått panik de första dagarna när Penny vägrade äta några större mängder thai-mat… Vi funderade på om hon skulle klara resan på gröt och välling. Alla näringsämnen finns ju, men det skulle ju vara rätt så tråkigt nu när hon faktiskt börjat äta duktigt med mat (i Sverige innan vi åkte alltså). Dessutom hade vi inte på långa vägar tillräckligt med gröt och välling med oss för att det skulle räcka, men det finns ju post tänkte vi… Det problemet löste ju sig ganska snabbt när Henrik lagade mat till Penny i strandrestaurangens utomhuskök  för första gången i Thailand. Den gången var matlagningen rätt jobbig, och det är klart att det de flesta gånger varit mycket jobbigare än vad det varit hemma i Sverige, men inget gick upp mot den gången! Eftersom vi inte haft tillgång till någon frys har det inte kunnat blivit några större storkok och vi har lagat ny mat minst var tredje dag. Vad gäller maten är avsaknaden av barnstolar också ett litet problem. Det gick hyfsat de första veckorna, Penny fick sitta på golvet eller i sängen och äta sin mat. När hon började krypa blev det värre om jag säger så… Hotellets frukostar har alltid haft barnstolar och vi har även hittat det på några andra ställen, och oj vad det underlättar! Så förutom släkt och vänner längtar jag hem lite till Pennys matstol:) Vårt ganska stora och dyra reseapotek har vi precis gjort oss av med och jag är otroligt tacksam för att vi inte behövt använda oss av det!

Det är inte lätt att summera resan i några få ord, men jag kan ju säga att vi har haft det HELT UNDERBART och att den här resan är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Klart att det inte är samma ”semester” som vi varit vana vid innan vi fick Penny, det här är något annat men lika härligt (även om vi önskat oss en barnvakt vid ett par tillfällen…:)) Klart att resan varit mycket för min och Henriks skull, Penny har ju inte haft något val utan bara fått hänga med och inte kommer hon att komma ihåg något av den här resan senare i sitt liv heller, men jag är övertygad om att hon haft det riktigt bra ändå! Tänk att få vara med mamma och pappa 24/7 i sju veckors tid! Det är riktig lyx (hoppas jag hon tycker i alla fall…:)) och hon har dessutom fått göra något av det hon älskar allra mest – bada – nästan varenda dag och vissa dagar fler än en gång. Är det något hon tar med sig hem så är det att hon inte är rädd för vatten! Och jag hoppas det håller i sig. Vi har hållit ingång hennes dykkunskaper och dykreflexen fungerar fortfarande finfint.

Ledsen, men det blir inga bilder till det här inlägget:( på grund av tidsbrist. Vi ska vara utcheckade från rummet om sex minuter och det är fortfarande ett par saker kvar att packa…

Hej då från oss i Thailand, nästa inlägg blir från Sverige!